tisdag 31 maj 2011

Var är likheten inför lagen?

I början av året var det stor uppmärksamhet kring ett fall där en 16-årig pojke och en 13-årig flicka hade haft upprepade frivilliga samlag. En stor del av uppmärksamheten byggde på att tidningarna inte läst domen, utan alla grundade sig på samma missvisande grundartikel (jag läste domen). Man upprördes över att det verkade som om flickan tvingades till analsex. Enligt domen kunde inte förrän efteråt förstått hennes motvilja, eftersom hon bara sagt "aj" och sedan fortsätta rida på honom. "Våldtäkt", "våldtäkt" skrek Feministiskt Initiativ med flera. "Det är alltid våldtäkt om man har sex med minderåriga!
Med stöd av lagen dömdes grabben för sexuellt utnyttjande av minderårig, eftersom enligt tingsrätten samlagen varit frivilliga.
Undrar om det blir samma upprördhet från Feministiskt Initiatviv nu när en flicka i yngre tonåren helt frikänts efter att ha haft sex tre gången med en 14-årig pojke?
Jag trodde i min enfald att alla samlag med barn under 15 år var straffbara. Detta låter som en mycket feministisk dom. Nu vill jag dock avvakta min slutliga åsikt i frågan tills jag läst domen, vis av erfarenheten från hur media behandlade ovanstående fall.
(DN) 
Skånskan har utvecklat domen något, men den förtar inte mina grundläggande tankar att domen är feministisk.
SVD

måndag 30 maj 2011

Kronofogden vill hjälpa kvinnor

Kronofogden satsar på en ny hemsida för att hjälpa kvinnor, som råkat hamna i skuldfällan. Det är nämligen mer synd om kvinnor än män och de stackars kvinnorna har svårare att klara sig själva. Kvinnorna har t o m fått en egen projektledare, Cecilia Fredholm.
Att fler kvinnor hamnar i skuldfällan beror på att de i större utsträckning än män saknar en buffert, vilket gör dem ekonomiskt sårbara. Deltidsarbete, svagare sociala nätverk och nya köpvanor spelar också in.
Signaturen "Fastighetsskatten" har i en kommentar i Genus Nytt tagit fram lite spännande statistik:
"Jag kollade lite på rapporten som ligger bakom Kronofogdens vidare arbete med kvinnor:
Rapporten sammanfattas i tre rubriker:
* Stor minskning av antalet betalda SMS-lån!
* Ungdomars andel fortsätter att minska.
* Kvinnornas andel av obetalda lån lika stor som männens.
Utifrån Kronofogdens statistik kan man räkna fram antal och inte bara andel:
År 2009 var antalet obetalda lån 46531 stycken. 53 % ~ 24660 män och 47 % ~ 21870 kvinnor
År 2010 var antalet obetalda lån 28038 stycken. 50 % ~ 14000 män och lika många kvinnor.
Antalet kvinnor med obetalda lån har alltså minskat med nästan 8000 på ett år, men eftersom antalet män har minskat med uppemot 11000 under samma tid så ökar andelen kvinnor.
Kronofogden lyckas alltså presentera en positiv utveckling för alla (lånen minskar för både kvinnor och män, deras första huvudrubrik) som en negativ utveckling för kvinnor (deras andel ökar, eftersom antalet män med problem minskar snabbare än antalet kvinnor med problem)!"
Åtgärden ter sig mot denna bakgrund lite märklig. Det känns nästan som om åtgärden kommit till för att motivera Fredholms anställning. 
Expressen

fredag 27 maj 2011

"Lätt att gå vilse"?

Anna Laestadius Larsson

Anna Laestadius Larsson har i sin kolumn i SVD skrivit om Pär Ströms bok "Sex feministiska myter". Hon har koncentrerat sig på 2 av myterna och jag nöjer mig med att kommentera en av dem, "Kvinnor får lägre lön för samma jobb".
"Här har han gått på arbetsgivarnas statistik och tittat på standardvägda siffror, där faktorer som yrke, ålder, utbildning och arbetstid har vägts in. Ströms siffror är genomgående betydligt lägre än de senaste som presenterats av statens medlingsinstitut (MI). För statsanställda skriver Ström att skillnaden är 1,3 procent men enligt MI är den 6 procent. För landstingsanställda är Ströms siffra en procent, MI:s drygt 4 procent. För privata anställda arbetare säger Ström 2,2 procent, MI 3,8 procent och för tjänstemännen säger Ström 6,5 procent, MI 8,8 procent. Bara när det gäller kommunanställda är siffran densamma, 1 procent."
Pär Ström

Pär Ström ägnar 11 sidor i sin bok för att utveckla sitt resonemang och hänvisar till olika slutsatser som dragits av t ex Arbetsgivarverket, Svenskt Näringsliv, Landstingsförbundet m fl.
Till att börja med vill jag citera något MI skriver i sin rapport:
"Det är viktigt att notera att den beräknade löneskillnaden bör tolkas med försiktighet och inte kan användas som ett mått på diskriminering. Den löneskillnad som blir kvar efter standardvägning eller regressionsanalys brukar kallas för den oförklarade löneskillnaden. Den oförklarade löneskillnaden är den löneskillnad som inte kan förklaras med att män och kvinnor har olika värden på tillgängliga förklaringsfaktorer. Löneskillnadens storlek beror bland annat på vilka variabler man tar hänsyn till. Därför kan avsaknaden av information om vissa lönepåverkande faktorer eller bristen på detaljerad information om kvinnodominerade yrken påverka den beräknade löneskillnaden.
Man bör också komma ihåg att den oförklarade löneskillnaden är oförklarad i statistiskt hänseende, vilket inte är samma sak som att det saknas tänkbara förklaringar till löneskillnaden."
Pär Ströms skriver också som en förklaring:
"Olika mätningar av löneskillnader är olika ambitiösa när det gäller att väga in förklarande faktorer, och det är förmodligen inte ens möjligt att skapa en undersökning som väger in alla tänkbara faktorer."
MI anger den oförklarade löneskillnaden för samtliga branscher till 5,4%. När Ström går in och tittar vad olika branschorganisationer skriver, så har dessa dissekerat MI:s siffror och dragit egna slutsatser, som ytterligare  
minskat den oförklarade löneskillnaden.
Laestadius Larsson undviker också att skriva vad MI angivit:
"Att män och kvinnor jobbar i olika yrken och att dessa yrken har olika lönenivåer är således en viktig förklaring till att mäns och kvinnors löner skiljer sig åt."
Hela MI:s rapport hittar ni här och den stödjer enligt min mening det Ström framför i sin bok.
Slutligen kan man konstatera att även MI arbetar för positiv särbehandling av kvinnor:
Slutligen har Medlingsinstitutet uppfattningen att avtal om kompetensutveckling och liknande åtgärder är ett verksamt medel för att komma till rätta med den s.k. befattningsdiskrimineringen. Avtalen bör tydligt ange att en målsättning är att åstadkomma en jämn könsfördelning på olika befattningar. Detta bör i sin tur innebära insatser riktade mot kvinnor för att bryta männens dominans bland chefer och andra högre avlönade befattningar. Avtalen på bl.a. statens område har sådana uttalade ambitioner.Kvinnorna kan också glädja sig åt att de haft en bättre löneutveckling under senare år än männen.
Pär Ström har också skrivit ett svar på Gudrun Schymans slutreplik i deras lilla debatt på SVD.

onsdag 25 maj 2011

Pär Ström-Gudrun Schyman 112-0!!!

Pär Ström

"Svårigheten med att bemöta Pär Ström sakligt är att han saknar sakligt underbyggda argument. Det finns fakta och forskning i en stor omfattning som alla visar samma sak: det finns ett mönster av maktfördelning i samhället, där kön har grundläggande betydelse. Män som grupp har mer makt och inflytande, på kvinnors bekostnad. Vi är många som på fullt allvar menar att detta är orimligt och att det i grunden är ett stort demokratiproblem."
Detta fantastiska påstående kommer från  den svenska radikalfeminismens "grand lady" Gudrun Schyman i en debattartikel i SVD. När Pär Ström presenterar 112 källhänvisningar i sin bok "Sex myter om feminismen", orkar inte Gudrun Schyman med en enda. Hon kräver att vi skall tro henne på hennes ord! Hon bemöter inte Ström med ett enda sakligt underbyggt argument. Det enda hon har gjort är att ta könsmaktsordningens existens som intäkt för att Per Ström har fel.
Gudrun Schyman

"Det finns fakta och forskning i en stor omfattning som alla visar samma sak: det finns ett mönster av maktfördelning i samhället, där kön har grundläggande betydelse."
Nej, det gör det inte. Schyman syftar på genusvetenskapen. Men den är bara vetenskap till namnet, har cirkelbevis i stället för riktiga bevis, och har inga referenser eller kontakter till andra vetenskaper eftersom den bara rör sig med fantasier. (kommentar från Den Valdige i SVD).

"Att vi föräldrar gemensamt beslutar om vad som är bäst för vår lilla familj när det gäller föräldraledighet, hushållsbestyr och arbetstid verkar vara en lika främmande tanke för henne för att inte tala om våra karriärval." (Kommentar Galahad Corbenic SVD).
Dessa och många av de övriga kommentarerna är väl värda att läsa. Det finns också feminister som kommenterar negativa kommentarer mot Schyman.
Naturligtvis finns det som vanligt läsvärda kommentarer på Pär Ströms egen blogg Genus-Nytt.
För övrigt är det intressant att notera hur mycket utrymme Gudrun Schyman ges i denna typ av frågor. Intressant blir också att se om SVD erbjuder Pär Ström möjlighet till genmäle?

måndag 23 maj 2011

Jag kommer inte att läsa Bodströms bok

Förre justitieministern Thomas Bodström har kommit ut med en ny bok där han uppenbarligen tar heder och ära av människor som varit hans vänner och förtrogna. Det enda syftet med en sån här bok är att tjäna pengar. Thomas Bodström placerar sig därmed på sophögen i den mån han inte fanns där tidigare. Jag kommer med andra ord inte att läsa boken......
SVD

Däremot kan jag rekommendera feministen Bodström och alla andra att läsa Pär Ströms bok, där han tar död på "Sex feministiska myter".Till skillnad från Bodström, är inte Ström ute efter att tjäna pengar på sin bok, utan sprida kunskap. Den som inte vill lägga 50 kr på boken, kan ladda ner den gratis som pdf.
Du kan beställa boken eller ladda ner pdf här.
Boken har naturligtvis mött starkt motstånd bland landets radikalfeminister.
Socialdemokraten Veronica Palm anser tillsammans med två andra sossekvinnor att man skall hålla sig borta från boken i en artikel i ETC. Gudrun Schyman har också läst boken och klassar ner den totalt i Sydsvenskan.
Jag säger bara grattis Pär, bättre reklam kan du inte få!
Ingrid Carlqvist har skrivit bra om boken i sin blogg och lämnar inte mycket i övrigt att skriva. För den som inte sett och hört Tanja Bergqvist från Freedomfest kan göra det här. Mycket tänkvärt om genusvansinnet.

söndag 22 maj 2011

Lars Jalmert heter en feminist


Lars Jalmert heter en feminist, som åtminstone vid valet 2006 lade sin röst på Feministiskt Initiativ. Han kallar sig genusforskare och har en professur i pedagogik vid Stockholms universitet, dessutom kallar han sig psykolog. När det gäller genusforskningen kallar han sig mansforskare. Vad har han då åstadkommit? Ingenting! Han är en av alla de parasiter som tjänar pengar på att ägna sig åt den icke-forskning, som kallas genusvetenskap. Den s k forskning erhåller varje år miljontals kronor till ingen nytta. Dessutom utbildas varje år massor av, framför allt kvinnor, till genuspedagoger och genuskonsulenter, yrken som samhället inte har något behov av.
Det är dessutom fel att kalla det genusforskning, det är ren och skär radikalfeminism. Tack vare stöd bland våra beslutsfattare, har irrlärorna börjat drabba barn på alla stadier i utvecklingen.
Lars Jalmert ägnar sig dock åt att i första hand skuldbelägga män som grupp. Nu senast "män med makt", i en debattartikel i SVD, där han refererar till det brott som valutafondens chef Dominique Strauss-Kahns är misstänkt för:
"Dominique Strauss-Kahns fall är långt ifrån unikt. Män med makt strävar hela tiden efter makttillfredsställelse. Men uppmärksamheten kring fallet visar ändå att allt fler tar avstånd från mäns maktövergrepp, skriver han
Han drar också in Julian Assange i sin artikel:
"Detta är dock ett mönster som vi sett otaliga gånger när män begått sexuella övergrepp, nämligen att andra (män) ställer upp och vitsordar vilken förträfflig människa han ändå är i alla andra sammanhang. Ett sentida exempel är när Michael Moore och flera andra ställer upp och försvarar Julian Assange från anklagelser om sexövergrepp."
Pelle Billing skriver följande i sin blogg:
"Assange är alltså ett exempel på en man som begått ett sexuellt övergrepp? Och jag som trodde att rättsprocessen pågick och att vi har något som heter “oskyldig till motsatsen har bevisats”.
Lars Jalmert visar färg när han sätter ett likhetstecken mellan feminism och jämställdhet. I Aftonbladet säger han:
– De relativt få som uppfattar feminismen som ett hot, de slår vilt i debatter för att visa vem det är som har makten, säger han.
Enligt Lars Jalmert önskar dock den stora majoriteten av männen ett samhälle med mer jämlika villkor. Och det stöds också av forskning som visar att jämställda par håller ihop i högre grad än icke-jämställda.
– Men de män som vill leva mer jämställt känner sig inte hotade, de skriker inte, de uttrycker sig ofta inte i sådana här debatter – och det är på sätt och vis synd.
Jag är för jämställdhet, samma skyldigheter och rättigheter för båda könen. Jag är motståndare till den radikalfeminism, som idag genomsyrar vårt samhälle som "hondjuret" i Sagan om ringen. Att personer som Lars Jalmert med flera erhåller statliga medel för at t sprida isn irrläror bekymrar mig,
 Genus Nytt har också kommenterat Jalmerts debattinlägg.

söndag 15 maj 2011

Det kostar inte mycket att bryta mot reglerna

Nils Funcke

"Det behövs ingen ny lag mot kränkande journalistik". Det menar tryckfrihetsexperten Nils Funcke i en debattartiekl i DN. Som bevis på detta använder han statistik som tagits fram av Tryckfrihetskommittén, där han är ordförande. Endast i 39 fall av 123 fall av fällande domar har gällt kränkande eller allmänt känsliga publiceringar. Nu är det inte särskilt kostsamt för en tidning att bli fälld av Pressens opinionsnämnd, POn. Man är tvungen att publicera det fällande beslutet. Detta sker oftast på en undanskymd plats, där man hoppas så få som möjligt skall hitta det. Man skall också betala en liten expeditionsavgift till POn. För tidningar upp till en upplaga på 10.000 ex är det 12.000 kr. Tidningar för större upplaga får betala 30.000 kr. Det är alltså ingen stor ekonomisk risk Expressen tar genom att t ex publicera namnet på Ola Lindholm.
Pressombudsmannen, PO, och POn är frivilliga kontrollorgan med Tidningsutgivarna, Svenska Journalistförbundet, Sveriges tidskrifter och Publicistklubben som huvudmän. PO tar inte upp fall på eget initiativ. Det måste ske en anmälan först och den som anmäler måste själv vara drabbad av det som skrivs. Mer om PO och POn på deras hemsida.
Det är alltså viktigt att skilja PO från alla andra ombudsmän, tex DO och JämO, som hjälper till att driva frågor vidare rent juridiskt.
Någon kompensation får inte den som drabbas, om vederbörande väljer att driva frågan vidare i domstol, med alla kostnader och svårigheter detta innebär.
På hemsidan skriver man:
"Den långtgående yttrande- och tryckfrihet vi har i Sverige lägger ett mycket stort ansvar på enskilda tidningar, ansvariga utgivare och redaktioner på tidningar och andra medier. Friheten måste användas med mycket stor omsorg. Därför är det viktigt att pressen har sina egna etiska regler, utöver lagarna."
Det är detta PO, Ola Sigvardsson syftar på när han skriver:
– En del tidningar har passerat gränsen för vad som är tillåtet enligt de pressetiska reglerna när de publicerar namn och bild på misstänkta kändisar och idrottsmän. Däremot tycker jag att det finns ett utrymme för att vara mera närgången mot politiker och andra makthavare,
Gränserna för vad man publicerar och vad som tillåts att publiceras har flyttats fram. Gränsen för vem som är "kändis" och tillåtet villebråd har också flyttats fram i takt med alla olika TV-kanaler, nonsensprogram och såpoperor.
När Nils Funcke skriver att det inte behövs att införa någon lag om integritetsbrott, så utgår han från kriterier han tittat på i Tryckfrihetskommittén. Utgår man från de kriterier som idag fäller i POn, så blir ju resultatet ett annat.
Om det inte behövs en ny lag, så behövs en högre moral på redaktionerna. Det borde åtminstore kosta betydligt mer att bryta mot de pressetiska reglerna.
Läs mera om Nils Funcke 
Ola Sigvardsson skriver i dagens DN, att det inte behövs en dom för att motivera en namnpublicering. Han tar som exempel Anna Lindhs mördare, som namngavs i samband med att ha han häktades på sannolika skäl misstänkt för mord. I samband med det ringa brott Ola Lindholm misstänks för, så kan det ju aldrig bli fråga om nån häktning. Sedan kan man ju konstatera, att tidningarna är mycket mera restriktiva med att ange namn på misstänkta grova brottslingar än mot små snedsteg av kändisar.
Sedan kan man väl också konstatera att hur lättvindigt våra tingsrätter häktar folk, så känns inte heller detta som ett bra kriterium.
Tidigare inlägg i samma fråga:
"En korrupt polis och råttor på redaktionerna"

tisdag 10 maj 2011

En korrupt poliskår och råttor på redaktionen


Åter har svensk polis sålt ut en "kändis" till Expressen. I augusti förra året var det Julian Assange. Nu är det programledaren Ola Lindholm. Vid olika brottsutredningar läcker polishusen som ett såll. I utredningar hemligstämplade dokument lämnas, t ex bilder när det serieskytten i Malmö. Ofta talar vi med förakt om hur polisen fungerar i mindre utvecklade länder, t ex i Thailand.
Så fort en kändis av någon kaliber råkat ut för något, omhändertagna för fylleri, kört för fort eller liknande publiceras detta på nyhetsplats i tidningarna och tvingar ofta vederbörande att träda fram för att skydda lagkamrater eller kollegor. Detta är naturligtvis en medveten taktik.
Nu har pressombudsmannen (PO) Ola Sigvardsson reagerat på detta i en artikel i DN:
– En del tidningar har passerat gränsen för vad som är tillåtet enligt de pressetiska reglerna när de publicerar namn och bild på misstänkta kändisar och idrottsmän. Däremot tycker jag att det finns ett utrymme för att vara mera närgången mot politiker och andra makthavare, säger han.
– Det finns en förskjutning från namnpubliceringar som är av samhällsintresse till sådana som sker för att tillfredsställa nyfikenheten. Det kanske beror på en ökad kommersialisering av medierna eller att man utgår från att den sortens skvaller lockar till läsning, säger Ola Sigvardsson.
Ofta skyddar sig tidningarna med att uppgifterna ändå finns tillgängliga på nätet, t ex Flashback. En väsentlig skillnad är att det i så fall är upp till mig att söka informationen. Jag får den inte mot min vilja när jag öppnar tidningen eller loggar in på en hemsida.
Ola Lindholm

Ola Lindholm har själv skrivit sin version av vad som hänt. Jag påstår inte att det han skriver är sanningen och inget annat än sanningen, men efter den smutskastning han utsatts för, är det viktigt att han får komma till tals. Det är en skildring jag hört förut. Om hur hänsynslösa kvällstidningarna är i sin jakt på sina troféer. Det påminner inte så lite om vissa vargjägare under vargslakten. Jag citerar ett litet stycke, ett stycke som kan få mig att spy över den svenska poliskåren:
"Någon polis som har kunnat ge ”detaljerade uppgifter” har helt enkelt ringt Expressen och sålt ut mig. Undrar just vem det kan ha varit? Och för hur mycket pengar? Detta är inte en spekulation. I det polisförhör som hölls i fredags erkände nämligen förhörande polis att det låg till på detta sätt. Jag önskar den polis som gjort detta en trevlig Thailands-semester med familjen i sommar. Eller sålde du ut mig för en sketen Finlands-kryssning?
Med andra ord så visste inte jag att mitt prov uppvisade någonting positivt förens jag skaffat mig en advokat och han lyckats få fram informationen. Detta var på torsdagen. Efter det informerade jag alla som behövde veta. Min advokat begärde samtidigt ut den polisrapport som ju givetvis borde finnas i ärendet. Det var mer än tråkigt att se att den polisrapporten var daterad och upprättad två dagar efter att Expressen publicerat sin första historia och således två dagar efter mitt pressmeddelande. Fyra dagar efter ingripandet. Jag kan inte för mitt liv få det till ett rättssäkert förfarande."

Oavsett skyldig eller inte, så är det ett väldigt ringa brott han misstänks för. Om han döms riskerar han 30 dagsböter, ännu värre är att han riskerar att förlora sina jobb. Svensk Myndighetskontroll skriver följande tänkvärda rader:
Tänk så trevligt det vore att någon gång få läsa om en högavlönad chef med ryggrad. En som ställer sig bredvid sin anställde och förklarar att så länge det inte finns en dom så betraktar vi vår anställde som oskyldig i enlighet med vad som sägs i Europakonventionen. Visar han sig vara skyldig så ska vi se på vilket sätt vi bäst kan hjälpa honom genom detta.
Såna chefer växer sannerligen inte på träd utan istället så stöter vi ständigt på ryggradslösa fegisar som uppbär sin höga lön för att de "har så stort ansvar" men som när det blåser till vägrar att ta detta ansvar. Då väljer de i allmänhet  den enklaste och minst kontroversiella lösning de kan hitta i de fall där de inte bara försvinner under ivrigt skyllande på andra.Den Lindholms chefer på SVT är inte värda mycket respekt när det gäller att ta hand om sina medarbetare.
Den svenska journalistiken handlar numera bara om pengar. Snabba cash, snabba jobb. Väldigt lite tid till grävande, granskande journalistik, ett krypande för makthavarna.
Kollegan "Varghjärta" kallar dem för "trycksvärtsråttor".............
Det är inte ofta jag håller med Hanne Kjöller på DN, men denna gång har hon skrivet ett bra, ifrågasättande inlägg.
Kan också rekommendera Mattias Svenssons debattartikel i SVD

fredag 6 maj 2011

Låt var och en bestämma vad de vill läsa


Det finns ett bokförlag som heter Olika förlag. Det märkliga med detta förlag är att man inte gillar olika. Ett annat förlag, Egmont Kärnan, har börjat ge ut två nya tidningar, en som vänder sig till fotbollsintresserade killar, Goal Junior och en som vänder sig till tjejer och heter "Emma". Detta har upprört Olika förlag så till den grad att man startat ett upprop, "Skäms Egmont - sluta begränsa våra barn". Första namn på uppropet är inte oväntat Gudrun Schyman. Därmed förstår var och en att Olika förlag är ett feministiskt förlag, som bara är "rätt" böcker i sitt sortiment. Detta förstärks av att även genusforskare och jämställdhetskonsulter finns med. En debattartikel har skrivits på SVT debatt. En av undertecknarna är Camilla Nyman, Positiv förlag som ger ut barntidningen Tivoli, som är en direkt konkurrent till Egmonts nya tidningar. 
Egmont har gjort en marknadsundersökning och frågat barn vad de vill läsa om. De har alltså inte frågat genusforskare och andra feminister vad de vill att barnen skall läsa. Sedan har barnens föräldrar möjlighet att välja om de vill köpa tidningarna till sina barn eller inte. Bloggaren "Basses Hörna" har skrivit en hel del tänkvärt i frågan, bl a:
"Tittar man sig lite omkring, eller läser statistiken som det skrivs om i artiklarna, så ser man att majoriteten av de som spelar och är intresserade av fotboll är killar. Alltså är det ganska naturligt att fotbollstidningar riktar sig mer till killar. Skulle det sen visa sig att det är många tjejer som läser ens tidning, då kommer förlaget antingen förändra tidningen för att passa bättre även för tjejer, eller starta en helt ny tidning om fotboll riktad speciellt till tjejer. Finns efterfrågan så kommer det snart ett utbud. Och finns inte utbudet kan man ju alltid starta en tidning själv, och fylla upp det tomrum i pressen man tycker finns: för om barn faktiskt vill ha en fotbollstidning bara för tjejer (eller helt könlös) så kommer du ju kunna fortsätta driva tidningen."
Så här skriver Pär Ström i sin blogg "GenusNytt":
"Jag har svårt att se problemet med de två nya tidningarna. Genusrabaldret känns som en storm i ett vattenglas. Små killar och små tjejer är till stor del intresserade av olika saker, hur hemskt det än må kännas för personer som önskar att könen vore kopior av varandra.
För övrigt är det ju inget som hindrar en fotbollsintresserad tjej från att köpa Goal Junior – och vice versa. Eller hur?
Genusdebattörer – titta ut genom fönstret och skåda verkligheten!
Jämställdhet är inte detsamma som likhet. Jämställdhet är lika rättigheter och skyldigheter för könen. Inte att göra människan till hermafrodit."

Detta sammanfattar bra vad jag tycker i frågan. Jag börjar bli uppriktigt trött på allt detta genustjafs.