onsdag 29 februari 2012

Varför försöker man skjuta budbäraren?


Den som följer min blogg vet vad jag tycker om svensk gammalmedia av idag. Hur jag helt fjärmat mig från vad som i 40 år gav mig mitt dagliga bröd. En journalistik jag inte känner igen. Agendan har inte längre med nyheter att göra. Istället driver man kampanjer. Vem uppdragsgivaren är får var och en spekulera i.
För närvarande är det åter Julian Assange, som är i skottgluggen. Drevet startades av Expressen och övriga hakar på och fyller i.
DN idag har en osignerad ledare, "Riddare i solkad rustning". Samma ledare har, med små variationer, dykt upp med jämna mellanrum det senaste året. Inte alltid i DN, men argumenten har varit de samma. Beställningsjobb? Hela ledaren är så svag, att jag förstår att ingen vill skriva under.
Varför kommer angreppet precis nu när Wikileaks börjat släppa de 5 miljoner mail från "underrättelseföretaget" Stratfor, som hackats av Anonymous? Vem vill styra bort fokus? Varför letar inte media efter det intressanta som finns i mailen?
Ledaren innehåller i princip bara bottennapp. eEtt av det värsta är angreppet mot Assange och Wikileaks för deras brist på stöd till Bradley Manning:
 "Agerandet gentemot Bradley Manning – den amerikanske soldat som läckte Afghanistan- och Irakmaterialet och som nu riskerar att tyna bort i fängelse – bär drag av ren cynism."
Först kan man ju fråga sig vad DN gjort för Manning? Var är deras kampanj "Free Bradley Manning"? Inte med ett enda ledarstick har man kritiserat USA för behandlingen av Manning.
Eftersom DN tydligen inte har tillgång till Google, kan jag hjälpa till med denna video, där Assange klargör situationen:
Inte är det väl att DN samarbetar med myndigheter i Sverige och säljer ut era källor? Ni skyddar t o m skvallrande poliser som vill tjäna lite extra pengar på lämna hemligt utredningsmaterial.


"Under tiden som domstolsprocessen pågått i London har även Assanges organisation Wikileaks tagit svår skada. Nyckelpersoner har hoppat av och bildat konkurrerande rörelser".
Den man skriver om är Daniel Domsheit-Berg, som dumpades av Assange och skrev en skvallerbok, som media har tagit för sanning och inget annat än sanning, trots att det fanns en agenda. Jag har inte sett ett enda släpp från dennes skapelse Openleaks.
Är det inte märkligt att Ulrika Knutsson på Journalisten hade en krönika med exakt samma budskap 14 februari. Rubriken där var "Assange ingen modern Robin Hood". Även hon tar upp Domscheit-Berg och Bradley Manning.
"Fram tonar bilden av en rättshaverist, en man med drag av förföljelsemani som fäller det ena uttalandet mer bisarrt än det andra. Senast anklagade han Expressen för att tidningen ”arbetar hand i hand med Moderaterna”."
Kan vara intressant att se en video när Assange säger detta:


Hur långt från sanningen var då Assange?
"När Expressens tidigare chefredaktör Olle Wästberg deltog i ett seminarium om yttrandefrihet två dagar efter valet sa han följande:


Expressen har i valrörelsen drivit propaganda för regeringen. Och vad är det för fel på det? Det är självklart att en privat, liberal tidning ska kunna ta ställning. Det finns en föreställning att medier bör vara opartiska och sakliga. Så är det inte. Privata medier kan och bör visa sin identitet och sitt temperament." (Aftonbladet)

"Två av landets domstolar har slagit fast att han ska överlämnas till Sverige för förhör, men Assange överklagar. Och överklagar igen. 
Krumbukterna för att hålla sig undan den svenska rättvisan blir allt märkligare. Fram tonar bilden av en rättshaverist, en man med drag av förföljelsemani"
det är lätt för en anonym skribent att sitta bakom sin skärm och skriva detta. Vederbörande riskerar ingenting, inte ens sitt rykte när man är anonym.
Kanske detta vore något DN att ta tag i:
Fred Burton är tydligen VP på Stratfors avdelning för Counterterrorism and Corporate Security. Tidigare var han chef i statlig underrättelsetjänst rörande counterterrorism, Deputy Chief of the Department of State's (DoS) counterterrorism division for the Diplomatic Security Service (DSS).
Burton mejlade redan för ett år sedan om en Grand Jurys hemliga åtal mot Assange:
Citat:
"Not for Pub -- We have a sealed indictment on Assange. Pls protect." (375123)
"Assange is going to make a nice bride in prison. Screw the terrorist. He'll be eating cat food forever." (1056988).
Genom oss i Sverige eller på annat sätt skulle Assange begäras utlämnad till USA
Citat:
"extradition [to the US is] more and more likely". (373862).

Samma metoder för counterterrorisms används mot Al Qaida och Wikileaks:
Citat:
"Take down the money. Go after his infrastructure. The tools we are using to nail and de-construct Wiki are the same tools used to dismantle and track aQ [Al Qaeda]. Thank Cheney & 43 [former US President George W. Bush]. Big Brother owns his liberal terrorist arse." (1067796)

Assange ska knäckas:
Citat:
"[b]ankrupt the arsehole first, /…/ ruin his life. Give him 7-12 yrs for conspiracy." (1057220)

Och har ni förbindelser med Wikileaks så menar Burton att även ni bör knäckas:
Citat:
"Ferreting out [Julian Assange's] confederates is also key. Find out what other disgruntled rogues inside the tent or outside [sic]. Pile on. Move him from country to country to face various charges for the next 25 years. But, seize everything he and his family own, to include every person linked to Wiki." (1056763)
"… would pursue [c]onspiracy and [p]olitical [t]errorism charges and declassify the death of a source someone which [he] could link to Wiki" (1074383). 

Till sin chef skriver Burton om Stratfors samarbete med australiska säkerhetstjänster för att få slut på Wikileaks och Assange:
Citat:
“We probably asked the ASIS [Australian Secret Intelligence Service] to monitor Wiki coms and email, after the soldier from Potomac was nabbed. So, it's reasonable to assume we probably already know who has done it. The delay could be figuring out how to declassify and use the Aussie intel on Wiki... The owner [Julian Assange] is a peacenik. He needs his head dunked in a full toilet bowl at Gitmo.” (402168)
Wikileaks
Kredit till grävarna på Flashback och framför allt "Nabo".


När en fjäder blir till en höna


Muslimer äter av religiösa skäl inte fläskkött. Det är något de flesta i dag känner till. Rent praktiskt innebär detta t ex att man i den lokala fotbollsföreningen här hemma alltid har alternativ för deras invandrarungdomar. Detta har aldrig varit något som ifrågasatts och så vitt jag vet inte ens diskuterats. För föreningen är det självklart att respektera deras religion.
När Arbetsförmedlingen anordnar en kockutbildning med hjälp av ett externt utbildningsföretag ingår det i kursen att provsmaka fläskkött. I muslimsk kvinna söker till kursen och blir antagen och vad det verkar utan att informeras om kravet i samband med ansökan.
Oavsett detta ser jag inget problem. Jag utgår från att kursens huvudsyfte inte var att provsmaka fläskkött. Med den minsta lilla smidighet från kursanordnarens sida borde detta ha kunnat lösas genom att knäppa med fingrarna. Varför kunde inte kvinnan  t ex få provsmaka nötkött eller kyckling istället?
Nu blir det istället en höna av en fjäder. Kvinnan kan inte/ får inte fullfölja kursen på grund av denna bagatell. DO kopplas in och gör saken ännu värre. Istället för att försöka hjälpa till att lösa denna skitsak rent praktiskt, utdömer man ett skadestånd på 60 000 kronor! Det enda man åstadkommer med detta är att ge alla som inte gillar muslimer vatten på kvarnen. Detta är ytterligare ett exempel på att två fel inte blir ett rätt!

tisdag 28 februari 2012

Alla barn har rätt till en närvarande mamma och pappa

Vargen är som människan ett flockdjur och båda föräldrarna tar ansvar för avkomman

När mina barn växte upp var jag en mycket närvarande pappa. Deras mamma och jag hade inga svårigheter att dela upp ansvarsområdena. Jag var ledare eller närvarande åskådare i deras olika fritidsaktivteter. Det var inte många tillfällen jag missade. En anledning var att jag mindes min egen uppväxt. Inför varje fotbollsmatch jag skulle spela, var det första jag tittade efter om pappa var på plats. Hans närvaro betydde väldigt mycket för mig och jag har senare fått kvitto på att min närvara betydde mycket för mina flickor och pojkar.
En av mina grabbar hade en kompis, vars pappa försvann ur hans liv tidigt. Grabbarna hängde nästan alltid ihop och kompisen fick hänga med på det mesta vi gjorde. Jag funderade inte närmare på det då, utan det var liksom självklart.
Grabbarna växte upp och för något år sedan mötte jag kompisen. Han hade druckit några öl när han kom fram till mig.
- Det är något jag länge velat berätta för dig, men inte vågat. När jag växte upp var du min "pappa". Inom mig kallade jag dig för min pappa, för jag hade ju ingen egen. Ibland var jag väldigt avundsjuk på din son, som hade en pappa som var närvarande och intresserad, så i min fantasi blev du min pappa också.
Detta är en mycket viktig anledning till att jag anser att alla barn har rätt till en mamma och en pappa. Barn är ingen rättighet. Det är alltid barnen som skall vara i centrum, inte ett egoistiskt intresse eller längtan. Det finns idag tillräckligt många barn som saknar en närvarande förälder, oftast en pappa. Staten skall därför inte uppmuntra och finansiera att fler barn blir utan fäder. Att staten blir surugatpappa och skall betala underhållsbidraget är av mindre betydelse.
Ser jag till min omgivning, så är det fler barn utan närvarande pappa som råkar illa ut, än barn som haft en närvarande pappa eller annan manlig förebild, t ex en plastpappa. Problem får inte gömmas i en massa ideologiskt flum. Det handlar inte om vuxnas rättigheter, utan om vuxnas skyldigheter mot barnen, eftersom barnen inte har något val.
(SVD), (DN) (AB) (AB)
Siewert Öholm har skrivit en bra artikel på Newsmill

lördag 25 februari 2012

"Kvinnor som hatar män"


Det skrivs mycket om hat i debattinlägg och på bloggar. Högst upp verkar det handla om ett gäng radikalfeminister med inflytande som opinionsbildare, som anser att alla som inte delar deras åsikt hatar kvinnor och är antifeminster. De som utpekats som anstiftare till hatet är bloggare som Pär Ström, Pelle Billing, Medborgare X och deras anhängare. Utpekarna är etablerade tokfeminister som Gudrun Schyman, Maria Sveland, Natalia Kazmiersk,Katerina Janouch, Susanna Alakoski, Marianne Ny m fl (och inkluderar män som Claes Borgström). Här handlar det om "prinsessor på ärten", som inte klarar av att det finns män och kvinnor, som vill ha riktig jämställdhet, där varje människa värderas utifrån sin egen förmåga, oavsett kön, etnicitet, religion eller sexuell läggning. Detta innebär att man är motståndare till kvoteringar och förespråkar en meritokrati, där kunskaper, meriter, skickligheter och färdigheter bestämmer i en individs möjlighet till socialt och politiskt avancemang. Man förespråkar en könsneutral lagstiftning, liksom man vill ge pappor lika möjligheter till sina barn som mammor.
Denna grupp kvinnor kan inte räknas in i gruppen "kvinnor som hatar män", även om dom ofta hänvisar till patriarkatet, vill kvotera in kvinnor och införa genuspedagogik i hela samhället. De talar ofta förnedrande om "vita medelålders män" och sätter gärna offerkoftor på alla kvinnor, som de inte tror vara i stånd att veta vad som är bäst i det egna livet och för den egna familjen. Pekpinnen är ett vanligen förekommande verktyg. Ofta är dessa kvinnor välbärgade och gifta med medelålders vita män med hög status. 
Går man ner ett pinnhål hittar man kvinnor som Madeleine Leijonhuvud, Eva Lundgren, Monica Dahlström-Lannes, Annika Sundbaum-Melin, Eva-Britt Dahlström, Marina Engan m fl. En samling rabiata kvinnor, som i alla sammanhang tar ställning för kvinnan. De kan aldrig se att en kvinna kan ha fel eller ljuga. Män är i grunden onda och presumtiva kvinno- och barnmisshandlare, eller våldtäktsmän. Deras mål är att införa en omvänd bevisföring, där männen måste bevisa sin oskuld istället för tvärs om, vilket är det normala i en rättsstat. Detta eftersom inga kvinnor ljuger. De tar ensidigt ställning för kvinnan i alla vårdnadstvister. Till sin hjälp har de organisationer som t ex ATSUB (Gitta Holmberg och Johanna Piper), ROKS, TUR-teatern och Södertörns högskola. De hyllar Valeri Solano och SCUM-manifestet. Det behändiga är att mycket av verksamheten blir statsfinasierad. Nu kan vi börja tala om kvinnor som åtminstone tycker väldigt illa om män.
Detta skikt av kvinnor hämtar sin närig ur de verkliga manshatarna, som finns ett steg längre ner. Det är en samling bloggare och anonyma troll, som sprider rykten och förtal. Pekar ut namngivna män som pedofiler. Dessa har informella ledare i form av hönsmammor, som gärna vill räkna in sig ett steg högre upp. Välkommen hit ner Schuman, Sveland och kompani, så får ni se vad riktigt näthat är. Det drivs i bloggar och deras kommentatorsfält, samt i olika forum, t ex Flashback. Ofta ligger det anonyma troll bakom de värsta angreppen. Några som råkat illa ut för detta hat är t ex Joakim Ramstedt, som driver bloggen Daddy och kämpar för att få vara pappa åt sin dotter. Det är bloggaren och författaren Ingrid Carlqvist och bloggaren Ann-Mari Maukonen, samt naturligtvis alla som sympatiserar med dessa, för att ta några exempel.
Visserligen finns det traumatiska upplevelser i bakgrunden för en del dessa kvinnor och män, men det ursäktar inte det maniska hat de sprider.
Jag måste erkänna att det är först de senaste dagarna, som jag dykt ner i botten av detta dyhål och jag blir skrämd av det jag läser. Man anar mönster av nätverk, som driver frågor och agerar nyttiga idioter åt det skikt ovanför dit de vill nå.
Längst upp i toppen finns naturligtvis statsfeminsmen på det politiska planet där alla säger sig vara feminister och det innefattar också alla manliga, åtminstone utåt, eftersom man inte vågar trotsa  matriarkatet.
Slutligen vill jag påpeka att det finns vettiga feminister också, som kan diskutera och inte skriker "hat", så fort någon tycker något annat. Och naturligtvis massor av andra underbara kvinnor!
Hat leder ingenstans, vare sig man hatar, män, invandrare eller vargar!
Magnus Ullén har skrivit en förvirrad artikel i AB i frågan

torsdag 16 februari 2012

Sveket mot Libyens folk


"Sveriges röst i EU är starkare än någonsin", säger Karin Enström (m), ordförande i riksdagens utrikesutskott i en debattartikel i Newsmill.
Utrikesminister Carl Bildt (m) sa i den utrikespolitiska debatten i riksdagen med anledning av situationen i Syrien:
– Endast så kan ett inbördeskrig som skulle vara förödande för hela regionen undvikas, sade Bildt.(DN)
Ett inbördeskrig som varit förödande för åtminstone befolkningen i landet i fråga är Libyen. 100 000 döda och 1 miljon människor i landsflykt, ett land där det råder laglöshet och anarki. Sverige hjälpte till, tillsammans med kollegor i EU, att åstadkomma detta. Nu vill man fortsätta med att göra samma sak i Syrien.
Det minsta man kan begära av EU, Nato och USA är att ta ansvar för det man ställt till med. Gammelvargen och andra har tidigt varnat för vad som kommer att hända i Libyen.
Nu kommer Amnesty International med en rapport som förskräcker. Den talar om väpnade gäng, som helt utan kontroll från någon myndighet sprida död och skräck mot förmenta Gaddafi-anhängare, svarta libyer och gästarbetare, som inte kunnat fly landet. Gängen tillåts fängsla, tortera och döda. Sedan tidigare vet vi att Läkare utan Gränser lämnat Misrata för den torty som förekommer.(SR)


Vem bär det yttersta ansvaret? Jo EU, Nato, USA och arabländerna med Qatar i spetsen. Ett stort ansvar faller också på Sverige genom vår medverkan i kriget på de rebellers sida, som nu misshandlar och torterar. Om Sveriges inflytande i EU är starkare än någonsin, så måste vi också ta vårt ansvar. Det var lätt att sitta i bombplan och sprida död och förintelse, utan att ta det minsta ansvar för vad som hände och händer på marken
Det blir inte mindre viktigt att agera, eftersom EU, Nato, USA insats byggde på en lögn.
Här är hela Amnestys rapport om situationen i dagens Libyen, ett år efter inbördeskriget startade.
Rapporten i artikelformat

onsdag 15 februari 2012

Vad vet Bildt om oppositionen i Syrien?

Syriens demokratiska opposition?

Ibland måste man nypa sig själv i kinden och undra om man verkligen hörde rätt. Som t ex nu när vår utrikesminister Carl Bildt (m) säger följande:

"Sverige kommer att delta i den vängrupp för Syrien som ska bildas vid ett möte i Tunis den 24 februari.Och vi tillsätter en ambassadör för att utveckla dialogen med och stödet till den demokratiska syriska oppositionen, sade Bildt." (DN)
Detta sade Calle när han presenterade regeringen utrikespolitiska deklaration idag. På vilket sätt är oppositionen i Syrien demokratisk? Vet Calle vilka grupper som ingår i den s k oppositionen? Vem har valt dessa? Hur kan desertörer ur en armé kallas demokratiska? Hur vet han vilken agenda denna opposition har?

"Stridslystna överstar, exilrevolutionärer, ickevåldsaktivister, äldre och nyare islamister, etablerade aktivister, kompromissvilliga poeter och patriarker – den syriska oppositionen utgör en nästan osannolik mix av disparata aktörer. Inte blir det begripligare av att den nya paraplyorganisationen Syriens nationella råd har deklarerat att dess enda mål är att störta Assad"
Så beskrivs oppositionen av Utrikespolitiska Institutet.
"Abdulhakim Belhadj, head of the Tripoli Military Council and the former leader of the Libyan Islamic Fighting Group, "met with Free Syrian Army leaders in Istanbul and on the border with Turkey," said a military official working with Mr Belhadj. "Mustafa Abdul Jalil (the interim Libyan president) sent him there." (The Telegraph).


Denna uppgift är mycket intressant:"Bashar al-Assad skulle förmodligen vinna om det hölls fria och demokratiska val i dag, anser han och får stöd av en nyligen gjord opinionsundersökning av en stiftelsen The Doha Debates, som finansieras av kungafamiljen i Qatar, Assads kanske värsta vedersakare i området. Undersökningen visade att 55 procent av syrierna stödjer Bashar al-Assad. Stiftelsen har inte gjort mycket för att sprida resultatet, utan gömt undan nyheten i en notis på sin hemsida. Det är heller inget som svenska medier har rapporterat om, trots det intensiva fokuset på Syrien och Bashar al-Assad."(Nyhetsbanken)
The Doha Debates valde följande rubrik på undersökningen:

Arabs want Syria's President Assad to go - opinion poll

Likheterna med Libyen blir allt mer uppenbara! Sveriges roll som en liten knähund fortsätter! 

lördag 11 februari 2012

Alla åsikter får inte framföras


Det finns antifeminister och det finns högerextremister. Förmodligen finns det de som är både ock, men i detta fack placeras alla som är kritiska mot den rådande ordningen i samhället. Man väljer att inte argumentera i sakfrågor, utan klistrar samma etikett på alla meningsmotståndare. Maria Sveland gjorde det i DN-kultur och nu rycker Anders Lindberg på AB:s ledarredaktion  in till hennes försvar. Lindberg, använder samma ohederliga sätt som Sveland, genom blanda i Anders Behring Breivik och t ex Genus Nytt i samma soppa. Anders Behring Breivik gillade inte dagens feminism. Jag har bara läst vissa citat ur Breiviks manifest, så jag vet hur han motiverar sina åsikter i frågan. Jag motsäger därför inte att han är antifeminist.
Pär Ström vill, precis som de gamla liberalfeministerna, ha ett jämställt samhälle med lika rättigheter och skyldigheter för könen. Han vill ha en könsneutral lagstiftning. Han företräder i mångt och mycket samma uppfattning som jag gör i dessa frågor.
Det är sällan Pär Ström och vi andra som har samma åsikt, möts av sakargument. Istället beskylls vi för att vara antifeminister.
Att vara för ett jämställt samhälle med samma rättigheter och skyldigheter oavsett kön, etnicitet, religion och sexuell läggning, så buntas man ihop med rasister. I likhet med att motståndare till dagens radikal- och socialistfeminsim kallas antifeminister, så kallas alla som är kritiska mot dagens invandrarpolitik för rasister, eller högerextremister, t o m nazister.
Anders Lindberg skriver att "motståndarsidan" förespråkar censur, utan att komma med ett enda exempel på detta. I stället skriver han:
"Därför kan bloggare skriva om Turteaterns uppsättning av Scum-manifestet: ”en våld­tagen feminist är en bra feminist. En mördad feminist är en ännu bättre feminist”.Därför kan SVT:s Aktuellt ställa frågan ”Har invandringen gått för långt?” på bästa sändningstid. Och låta Annie Lööf (C) och Jimmie Åkesson (SD) diskutera saken.Anständighetens gräns har flyttats. Starka krafter försöker nu flytta den ännu längre bort.Ska vi kunna vända trenden måste den demokratiska borg­erligheten ta itu med sin svans. Och fler måste våga protestera.Även när extremisterna tar på sig offerkofta och skriker om censur"
Vad är det Lindberg skriker efter, om inte censur. För övrigt undrar jag om Lindberg läst Medborgare X satir om Scum-teatern? Mer troligt är att han bara hört de radikalfeministiska skriken..
Att Karin Ahlquist, som bland annat har suttit i valberedningen hos Feministiskt Initiativ, skriver att Pär Ström är en ”liten stropp” som är ”för ful för att ta i ens med tång”, har förstås han ingen åsikt om.
Precis som Maria Sveland, så anser Anders Lindberg att alla åsikter inte skall få framföras. På så sätt tror han att dessa kan tigas ihjäl. Inget är mera fel och det är skrämmande att det är journalister och författare som stödjer sådana åsikter, speciellt när det görs på ledarplats. 
Jag försvarar yttrandefriheten, även om åsikterna inte stämmer överens med mina.

fredag 10 februari 2012

Tagelskjorta istället för offerkofta


Säga vad man vill om Maria Svelands artikel i DN-kultur, men den rörde upp känslor för och emot. I den kokade hon en soppa som innehöll det mesta hon inte gillar. Den blev ganska magstark eftersom de ingredienser hon använde inte passade ihop.
Bland annat använde hon sig av bloggaren och jämställdisten Pår Ström, som beskylldes för att vara hatisk, antifeminist:
"Just hatet mot det så kallat politiskt korrektaeller kulturmarxismen, är ett genomgående tema bland antifeministiska bloggare som Pär Ström och Pelle Billing. I deras värld råder en stats- och medie­feminism som utövar en hegemonisk kontroll över åsikter och värderingar. Och eftersom gränserna långsamt förskjutits kallar ingen Pär Ström eller Pelle Billing för de extremister de faktiskt är, tvärtom bjuds de in till tv-soffor och debatter och erbjuds utrymme på olika forum."
I dagens DN har Pär Ström givits utrymme att svara på angreppen. Han går bl a in på vad han menar med att det råder statsfeminism i Sverige i dag.
"Maria Sveland gör sig också rolig över att jag konstaterar att vi har en statsfeminism i Sverige. Det har vi ju. Hur kommer det sig annars att lagstiftningen på ett tiotal punkter diskriminerar män? Att regeringens politik på ett antal områden uttalat gynnar kvinnor på mäns bekostnad? Att det utgår olika former av statsbidrag särskilt till kvinnliga företagare? Att det utgår statsbidrag särskilt för kvinnor som vill organisera sig? Att det delas ut särskilda bidrag till kvinnliga filmregissörer? Att regeringen gång på gång kallar ”relationsvåld” för den ideologiskt vinklade termen ”mäns våld mot kvinnor”? Att jämställdhetsminister Nyamko Sabuni säger att mansfrågor måste stå tillbaka för kvinnofrågor? Att statliga myndigheter som Kronofogden ger specialservice åt kvinnliga ”kunder”, och internt erbjuder särskild karriärhjälp för kvinnlig personal? Att en kvinnlig nagelskulptris utan brandutbildning fick jobb som brandman medan en man som gått den statliga utbildningen för brandmän inte ens kallades till intervju? Listan skulle kunna göras hur lång som helst."
Den han skriver stämmer, ingen kan förneka det. Sedan finns det de som menar att det måste vara så för att slå sönder den patriarkriska strukturen i samhället.
Att lagstiftning skall vara könsneutral borde vara en självklarhet i ett demokratiskt samhälle. Likaså att varje människa bedöms efter sina handlingar, har samma rättigheter och skyldigheter oavsett kön, etnicitet, religion eller sexuell läggning. 
Statsfeminismen styrs av en blandning av radikalfeminism och socialistisk feminsim, vilka skaffat sig tolkningsföreträde och styr vad som anses vara politiskt korrekt.
Pär Ström uttrycker det på följande sätt:
"Om något är extremistiskt i Sverige så är det feminismen. Den rörelsen hade högst berättigade krav i sin begynnelse, men har sedan länge lämnat tanken om jämställdhet bakom sig. I dag har feminismen urartat till en kravmaskin som växt samman med makten, och som begär privilegier för kvinnor samtidigt som den ignorerar mäns problem och ofta sprider manshat omkring sig."
Naturligtvis rycker de som gillar denna typ av feminism till Maria Svelands undsättning. Bland dessa ett antal "nyttiga idioter", för att låna ord av radikalfeministernas gud Valerii Solana, d v s män som kallar sig feminister.  Flera hävdar att Pär Ström tagit på sig offerkoftan, samma offerkofta som radikalfeministerna vill sätta på alla kvinnor, sätter han nu på männen.
Jag har svårt att se likheten. För övrigt verkar det mer trivsamt att ta på sig tagelskjortan än offerkoftan:

onsdag 8 februari 2012

Näthat är alla åsikter som inte är radikalfeministiska


Om man skriver en bok som heter "Bitterfittan" och är så bitter som Maria Sveland är i sin artikel på DN kultur om näthat och antifeminsim, är det då näthat att kalla henne just för en bitterfitta? Maria Sveland har naturligtvis rätt att få känna sig bitter och uttrycka sina åsikter. Detta precis på samma sätt som Jimmie Åkesson och t o m Anders Behring Breivik har det. Människor har alltid haft olika åsikter. Sedan får inte åsikter leda till handlingar av den typ t ex Anders Behring Breivik och Valerii Solana utfört. Rätt att få uttrycka sina åsikter är en demokratisk rättighet.
 För man fram radikala åsikter som går på tvärs med vad många andra tycker, får man dock räkna med mothugg och debatt. Den som ger sig in i den leken får inte var allt för ömhudad. Då skall man hålla sig borta.
Kallar man de bloggar som Genus Nytt och Pelle Billing för "hatiska" då är man så ömhudad att man bör hålla sig borta.
"Just hatet mot det så kallat politiskt korrektaeller kulturmarxismen, är ett genomgående tema bland antifeministiska bloggare som Pär Ström och Pelle Billing. I deras värld råder en stats- och medie­feminism som utövar en hegemonisk kontroll över åsikter och värderingar. Och eftersom gränserna långsamt förskjutits kallar ingen Pär Ström eller Pelle Billing för de extremister de faktiskt är, tvärtom bjuds de in till tv-soffor och debatter och erbjuds utrymme på olika forum."
Det Maria Sveland förespråkar är inget annat än att censur. Hon vill bara att vissa åsikter skall få framföras och det är de åsikter hon delar. 
Hon är ytterligare ett exempel på den trångsynthet som gör att man jämför Pär Ström med Adolf Hitler och kallar vita medelålders män för gubbslem.
Pär Ström, Pelle Billing, Aktivarium, Medborgare X med flera bloggare är för lika rättigheter och lika skyldigheter oavsett kön, ras, religion eller sexuell läggning. Om man inte delar denna ideologi, kan man kalla dem antifeminister.
Tyvärr är det så att Maria Sveland och hennes kompisar bland radikalfeministerna har besuddlat feminsimens idé. Länge har de fått vara oemotsagda, men nu har inte bara många män, utan också kvinnor tröttnat och säger stopp, nu får det vara nog. Maria Sveland & Co känner hur marken börjar skaka lite under deras fötter. I brist på riktiga argument, tar man till skamgrepp som "kulturartikeln" i DN.
Pär Ström


Pär Ström skriver följande i Genus Nytt:
"Maria Svelands artikel är märklig. Att kalla jämställdhetskämpar för extremister medan den feminism som driver fram manshat och könskrig betraktas som centrumpunkt är en underlig verklighetsförvrängning. Det är lite orwellianskt nyspråk över det hela: ”Krig är fred. Frihet är slaveri. Jämställdism är extremism”. För övrigt, varför tar Maria Sveland inte upp det feministiska hatet mot oss jämställdister?"
Han avslutar med följande:
"Denna artikel är positiva nyheter! Maria Svelands desperata angrepp visar återigen att antijämställdisterna är på defensiven. De är rädda nu! De är rädda för sanningen och rättvisan. De är rädda för könsneutral lagstiftning. De är rädda för att bli av med sina privilegier."
Så länge radikalfemisterna får sätta agendan får Sverige finna sig i att bli kallad "femenismens Saudiarabien". 
En händelse som ser ut som en tanke är att Maria Sveland fick kvinnopris av ROKS (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige.
"Författaren och debattören Maria Sveland får priset Årets kvinnogärning 2010.
I motivationen står bland annat att hon "med oavbrutet engagemang slåss för jämställdheten i samhället och knivskarpt och välartikulerat vågar kritisera det allra heligaste i vår patriarkala kultur".(Expressen)

Detta talar väl tydligt om vilken typ av feminism denna statsunderstödda organisation företräder.

tisdag 7 februari 2012

När verkligheten och kartan inte stämmer överens

Vilken roll spelar "The free Syrian armé"?

När jag en gång i tiden gjorde värnplikt i vad så då var en försvarsmakt och inte en krigsmakt, fick vi lära oss att "om kartan och verkligheten inte stämde överens, så skulle vi gå efter kartan". Detta är precis vad Arbabförbundet har gjort i Syrien. Man har stoppat en rapport från förbundets egna observatörer, eftersom "kartan och verkligheten" inte stämde.
The free Syrian armé. Homs 31 jan 2012

Observatörerna fann nämligen inte ett folkmord på den egna befolkningen av regimen. Istället fann de beväpnade gäng som spred död bland civila och regeringssoldater. (NSNBC).
Jag skall erkänna att jag inte är lika inläst på Syrien, som jag är på Libyen, men jag ser allt för mycket som går igen. I stort sett all rapportering bygger på information från regimmotståndare.
 Vad gällde fallet Libyen, “litade” man på en nyuppfunnen Libyan League for Human Rights  som bestod av ungefär samma personer som TNC och vad gäller Syrien “litar” man, USA:s politiker och massmedia, på Rami Abdul Rahman, som kallar sig Syrian Observatory for Human Rights och som sitter i London och fabulerar lika effektivt som “källorna” fabulerade om Libyen.
Idag vet vi att USA/Nato och vår gammalmedia faktiskt ljög om hur det gick till i början av upproret i Libyen och om Ghadafis påstått våldsamma svar på “fredliga demonstrationer”, att han bombade sin egen befolkning. att hans soldater begick organiserade gruppvåldtäkter m m. Det gjorde han inte. Det var rebellerna som tog till vapen först. Den bistra sanningen är att Nato ljög och Gaddafi talade sanning.
Det verkar som Ryssland och Kina lärt sig läxan från Libyen. En flygförbudszon, som respekterades av Gaddafi, förvandlades till ett anfallskrig på en suverän nation.
Beväpnande rebeller bland vanliga deomnstranter


Läser man kommentarer till artiklar om Syrien, är dessa mycket mera skeptiska till medias rapportering, än de var vid samma tidpunkt av konflikten i Libyen. Detta är ytterligare ett bevis på att förtroendet för gammalmedia sviktar. Kanske har man ropat "vargen kommer" en gång för mycket?
Naturligtvis skräms också många av det kaos som idag finns i Libyen. Det är idag ett land utan lag och ordning, ett land utan regering värt namnet. Ett sönderbombat land, där "segermakterna" slåss om de lukrativa kontrakten på olja och få vara med och bygga upp det man bombat sönder.
Spåren efter Afghanistan, Irak och Libyen förskräcker, vilket Kina också på¨påpekat. I syrien måste man försöka hitta en annan lösning.
Krigshetsaren Anders Lindberg på Aftonbladet har inte lärt sig något av kriget i Libyen, som han var en av regeringens största medlöpare i. Nu hetsar han till krig i Syrien.(AB)
(AB), (DN)
Bra bloggar för den som vill få en annan sida än gammalmedias rapportering: Motvallsbloggen, Maverabloggen 

söndag 5 februari 2012

Yttrandefriheten innefattar också SD

Metalbandet Avenir portades


"Vilken epitet skall man sätta på Sverigedemokraterna? För mig är det ett nationalistiskt parti väl kryddat med en dos främlingsfientlighet. Deras politik skall bemötas med sakliga argument. Dåliga förslag skall inte vinna gehör för att den ene eller den andre inte vill "göra upp" SD. Partiet är invalt i demokratiska val. Att göra en höna av en fjäder som AB gör, ger bara SD fler anhängare."
Detta skrev jag tidigare i "Även högerextremister får gå på bal". Samma gäller senaste dumheten när det gäller att mobba sverigedemokrater. Ett metalband portades nyligen från ett musikarrangemang i Visby på grund av att sångaren misstänks vara sverigedemokrat. Sakine Madon har gjort en bra analys av detta i Expressen.
"Bandet, som heter Avenir,blev först tillfrågade att spela på "Rockskallen" och tackade ja. Plötsligt ändrade sig arrangörerna. Enligt Ulrica Fransson Ingelmark, redaktionschef på arrangören Gotlands Allehanda, beror beslutet på äventyrad säkerhet och inte på sångarens politiska åsikter.Det låter ädelt, men luktar efterhandskonstruktion. Gotlandspolisen har dementerat att det skulle existera en hotbild."
"Eskilstuna-kurirens politiske redaktör twittrade i veckan följande om några lokalpolitiker: "Noterade att @jaripuustinen @annelienystroms och KD:s gruppled. i Etuna Lotta Jonsson åt lunch med SD:s gruppledare Kim Fredriksson. Mysigt."
De åt lunch, tänka sig. I stället för att lägga krut på att punktera Sverigedemokraternas argument, islamofobi och politiska förslag, hamnar en lunch i fokus. Blir sverigedemokraten i Eskilstuna mindre sverigedemokratisk om alla behandlar honom som paria?"
Intolerans och främlingsfientlig dynga försvinner inte av att förment toleranta personer beter sig som panikslagna åsiktsjägare.. Att porta Avenir ger även det gratisreklam till SD. När trillar polletten ner?"
Varför försvarar jag Sverigedemokraterna? Är jag högerextremist? Nazist? Nej, det är bara så enkelt att jag försvarar yttrandefriheten, även om åsikterna inte stämmer överens med mina.


"Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem." Källa: Voltaire.

fredag 3 februari 2012

Jakten på den vita stenen!


Så har ett nytt avsnitt visats i såpoperan "Jakten på den vita stenen", eller Assange vs Ny. Denna episod bestod av en ganska intressant "hönsfäktning" mellan damerna Rose och Montgomery inför ett antal allvarliga män och en allvarlig dam i Supreme Court. Nu får vi vänta några veckor till nästa avsnitt. Kommer den vita stenen att föras till Sverige?
Personligen trodde jag inte att Supreme Court inte skulle ta upp fallet. När detta så skedde förstod jag att allt inte var så självklart som kanske underrätterna gjort gällande.
Dinah Rose

"Dinah Rose, advokaten som fört Assanges talan i rätten, har på ett övertygande sätt argumenterat för att det finns luckor i regelverket som gör att omständigheterna kring beslutet att överlämna Assange kan ifrågasättas.Clare Montgomery, som representerat det svenska rättssystemet, har pressats betydligt hårdare av domarna, som gång på gång ifrågasatt hennes resonemang."(DN).
Jag har lyssnat på delar av domstolsförhandlingarna i London. Trots begränsade juridiska kunskaper är det svårt att säga vem som vinner. Delar dock DN:s uppfattning att Montgomery pressades hårdare av domarna än Rose.
Det har gått mer än 400 dagar sedan överåklagare Marianne Ny utfärdade sin numera världsberömda europiska häktningsorder (EAW). Under mer än ett år har Julian Assange levt i husarrest med fotboja. I november skrev jag en artikel, där jag riktade hård kritik mot Marianne Nys handläggning av ärendet. Det är rätt intressant att förre överåklagaren Sven-Erik Allhem har ungefär samma åsikt i en debattartikel i Expressen denna vecka.
"Varför blev inte Assange direkt frihetsberövad medan han befann sig i Sverige?
Kunde inte åklagaren ha ansökt om rättshjälp i England som möjliggjort ett ingående förhör med honom där? En intressant övergripande fråga är: vilken nytta gör den europeiska arresteringsordern om bara formaliahandläggningen i överlämnandefrågan ska ta så extremt lång tid? Själva brottsutredningen har ju stått och stampat på samma fläck. Värdet av utsagorna rörande själva sakförhållandena blir allt sämre månad för månad. Hos allmänheten är detta inte ägnat att öka förtroendet för rättsskipningen."
Det är lite intressant vad följande förordning säger:
Förordning (2003:1178) om överlämnande till Sverige enligt en europeisk arresteringsorder
Proportionalitet
5 § En svensk arresteringsorder får utfärdas endast om det med beaktande av det men för den enskilde samt den tidsutdräkt och de kostnader som kan antas uppkomma i ärendet framstår som motiverat med hänsyn till brottets art och svårhetsgrad samt övriga omständigheter. 
Clare Montgomerys arvode är nästan 10 000 kronor i timman! Det känns som gränsen för proportionalietet för länge sedan passerats på alla sätt.