torsdag 16 februari 2012

Sveket mot Libyens folk


"Sveriges röst i EU är starkare än någonsin", säger Karin Enström (m), ordförande i riksdagens utrikesutskott i en debattartikel i Newsmill.
Utrikesminister Carl Bildt (m) sa i den utrikespolitiska debatten i riksdagen med anledning av situationen i Syrien:
– Endast så kan ett inbördeskrig som skulle vara förödande för hela regionen undvikas, sade Bildt.(DN)
Ett inbördeskrig som varit förödande för åtminstone befolkningen i landet i fråga är Libyen. 100 000 döda och 1 miljon människor i landsflykt, ett land där det råder laglöshet och anarki. Sverige hjälpte till, tillsammans med kollegor i EU, att åstadkomma detta. Nu vill man fortsätta med att göra samma sak i Syrien.
Det minsta man kan begära av EU, Nato och USA är att ta ansvar för det man ställt till med. Gammelvargen och andra har tidigt varnat för vad som kommer att hända i Libyen.
Nu kommer Amnesty International med en rapport som förskräcker. Den talar om väpnade gäng, som helt utan kontroll från någon myndighet sprida död och skräck mot förmenta Gaddafi-anhängare, svarta libyer och gästarbetare, som inte kunnat fly landet. Gängen tillåts fängsla, tortera och döda. Sedan tidigare vet vi att Läkare utan Gränser lämnat Misrata för den torty som förekommer.(SR)


Vem bär det yttersta ansvaret? Jo EU, Nato, USA och arabländerna med Qatar i spetsen. Ett stort ansvar faller också på Sverige genom vår medverkan i kriget på de rebellers sida, som nu misshandlar och torterar. Om Sveriges inflytande i EU är starkare än någonsin, så måste vi också ta vårt ansvar. Det var lätt att sitta i bombplan och sprida död och förintelse, utan att ta det minsta ansvar för vad som hände och händer på marken
Det blir inte mindre viktigt att agera, eftersom EU, Nato, USA insats byggde på en lögn.
Här är hela Amnestys rapport om situationen i dagens Libyen, ett år efter inbördeskriget startade.
Rapporten i artikelformat

8 kommentarer:

  1. Det är nog ingen som minns Libyen längre ...

    SvaraRadera
  2. Du har nog rätt Björn! Nu ser man fram mot nästa krig och nästa..Syrien, Iran....

    SvaraRadera
  3. Så du menar att det hade varit bättre att låta Khaddafi sitta kvar?

    Självfallet kommer det att ta tid innan Libyen är en demokrati. Skulle man alltid avskräckas av eftermälet så skulle diktatorerna kunna tortera hur länge de vill - för tortyr, försvinnanden och elitistisk laglöshet var vardagsmat under Khaddafi.

    Som tur är gjorde EU/NATO/Arabländerna (vissa) någonting bra. Man hade lärt sig från Rwanda och skapande en tidig bas för aktion. Det har resulterat i anarki på vissa håll, men kommer förhoppningsvis att styras upp via valen till regelrätt demokrati.

    Syrien är värre. Där kan inte en militär intervention att komma på fråga. Iran möjligen, men då endast via flyganfall.

    SvaraRadera
  4. Om du följt min blogg så vet du vad jag menar. Det är inget att göra med försvar av Gaddafi, utan att det hela bygger på lögner från början till slut. Det var en väpnad konflikt från dag ett. En del som du tycker det var värt priset med 100 000 döda, ett land i ruiner och i laglöshet. Summariska avrättningar, tortyr. Jag vill att det som rapporteras av mina politiker och gammalmedia skall vara sanning, inte en massa propaganda och lögner. Jag reagerar också på att man nu lämnat landet åt sitt öde efter det kaos man skapat.

    SvaraRadera
  5. Till den anonyme fegis som skrev här ovan kan man också lägga till att endast ett lands egna invånare har rätt att bestämma vilken regering detta land ska ha.

    Visserligen är regeringar i princip maffior som lägger beslag på makten genom våld. Med tiden brukar detta våld också kompletteras av s.k. integration - makten måste bjuda på eftergifter för att kunna sitta kvar, ibland är dessa eftergifter avsevärda och innefattar en hög grad av medbestämmande och ekonomisk gottgörelse. Men det tar tid. För "Sverige" tog det många hundra år.

    Dock nådde vi ganska långt, bland annat för att inga utländska regeringar blandade sig i. Sådant brukar nämligen öka våldet och förtrycket, och minska invånarnas möjligheter att värja sig.

    Libyen har aldrig varit nån demokrati. Khaddafi var dock ett steg framåt, jämfört med kung Idris. Med tiden skulle libyerna ha kunnat ta ytterligare steg framåt. Men sedan USA och EU blandade sig i kommer detta att bli svårare.

    SvaraRadera
  6. Tja det är väl svårt att säga vilket scenario som ger mer lidande, men såsom västmakterna har agerat i Libyen är idiotiskt och pinsamt. Man väljer en sida i en konflkt där man tar aktiv part, utan att fråga vem som leder den sidan, vad deras motivation är, deras planer för framtiden, ingenting. nu är såklart landet i kaos då opportunistiska banditer av alla slag och religioner försöker roffa åt sig makt och pengar från de som inte kan försvara sig. Är detta bättre eller sämre än under Kadaffi? Det kan jag inte mäta. Men jag vet att det hade varit BÄTTRE om västmakterna hade nån slags plan för att hjälpa libyen efter att landets infrastruktur och regeringssystem har slagits ut. Men då är det väl kolonialism, eller? man får inte välja sida inom rebellfaktionen va?

    SvaraRadera
  7. tack för din kommentar.
    FN, Nato, EU och Sverige har målat in sig i ett hörn genom ett huvudlöst agerande från början. De största förlorarna i ett krig är civilbefolkningen. Krig är den absolut sista utvägen, när allt annat har prövats. *En fredlig lösning fick aldrig någon chans, därför att kriget var bestämt på förhand. Syrien verkar ha samma scenario.

    SvaraRadera
  8. Jävla trött på arabers konstanta bråkande! blähhhhh

    SvaraRadera

Kommentera gärna, men använd någon form av namn, eftersom det är svårt att svara anonyma.