måndag 12 november 2012

"David vs Goliat"

Bildmontage gjord av Tankesmedjan i P3

På den ena sidan finns vanliga människor med små bloggar och på andra sidan sidan betalda nyhetsjournalister, krönikörer och författare med hela gammalmedia till sitt förfogande. Man kan alltså mycket väl dra jämförelsen mellan David och Goliat.
I en ensidig debatt har David försökt föra fram att ett mynt har två sidor och att båda sidor är lika viktiga. Frontbloggen för detta blev Genus Nytt och Pär Ström, som ville visa andra sidan av myntet, det som aldrig visades. Han visade på hur den ena sidan systematiskt gynnades och försökte slå sönder det han ansåg vara myter i debatten.
Budskapet var egentligen ganska enkelt och man kan undra varför han blev så kontroversiell:
- Alla skall ha samma rättigheter och skyldigheter, oavsett kön, etnicitet, religion eller sexuell läggning! All lagstiftning skall vara könsneutral!
Samma åsikter förs fram i andra bloggar och det finns även kvinnliga bloggare, som tar upp samma frågor som Pär Ström. Genom att ge ut böcker där frågorna togs upp och analyserades, samt blev inbjuden till debatter blev Pär Ström en frontfigur och därmed hamnade i skottlinjen för det feministiska etablissemangets eldgivning. För tydligen är det inte jämställdhet detta vill ha?
Det värsta är att man inte ville ta en saklig debatt och med fakta slå sönder Ströms argument. Den svenska radikalfeminismens "grand lady" Gudrun Schyman skrev en debattartikel i SVD.
"När Pär Ström presenterar 112 källhänvisningar i sin bok "Sex myter om feminismen", orkar inte Gudrun Schyman med en enda. Hon kräver att vi skall tro henne på hennes ord! Hon bemöter inte Ström med ett enda sakligt underbyggt argument. Det enda hon har gjort är att ta könsmaktsordningens existens som intäkt för att Per Ström har fel." (Pär Ström - Gudrun Schymann 112-0).
När argumenten saknas blir Ström och hans anhängare kvinnohatare och jämförs med nazister, Adolf Hitler och Anders Behring Breivik. Åsikter som inte är PK mår bäst av att tigas ihjäl eller hotas till tystnad!

Det som ofta präglar debatten i frågor kring misandrin, patriarkat, feminism och genus, är just att alla som inte ställer upp och stämmer in i den feministiska jubelkören är kvinnohatare. Som bevis på detta framförs det näthat, som drabbar feministiska debattörer och bloggare. Jag läser inte feministiska bloggar annat än i undantagsfall, men jag läser ofta debattartiklar i ämnet. Jag måste säga att jag inte hittar mycket hat i dessa kommentarer, men ofta hård kritik. Det kan tyckas mycket märkligt att de som ropar högst om näthat, ägnar sig just åt detta!
Att fritt få uttrycka sina åsikter är en demokratisk rättighet. Det gäller Maria Sveland och hennes vänner, likaväl som det gäller Anders Behring Breivik och Valerii Solana. Och naturligtvis omfattas även Pär Ström och hans anhängare av detta. En fri och öppen debatt skall uppmuntras, men debatten får inte övergå i våld, hot och trakasserier.

Man skall veta att Internet är en tuff "värld", som skapar möjligheter som inte funnits tidigare. Inte minst för människor som av olika anledningen blivit aggressiva och hatiska. Det kan var mot feminister, invandrare, politiker eller busschaufförer i Stockholm. Kommentatorsfält och e-post med sina omedelbarheter, blir ett utmärkt sätt att avreagera sig. 
Det är dock stor skillnaden när betalda debattörer med etablerade medier som plattform, ger sig på en ideellt bloggande privatperson.
De radikafeminister, som nu firar att en kritisk röst tystnat, borde tänka på följande:
"Det är därför synd att Pär Ström nu lägger ned sin verksamhet. Inte minst borde just Sveriges feminister tycka det. För vad tjänar den feministiska kampen på att dess främste kritiker tystnar? Kritik är bra. Den som kritiseras måste skärpa sina argument, rensa ut det som är dåligt, tänka efter en gång till. Det är i dialogen med meningsmotståndaren som det egna argumentet slipas.
Men radikalfeminismen är som sagt inte intresserad av dialog.
Politiska rörelser som endast drivs av en vilja att få alla att tycka likadant, vars dröm är att alla i samhället har en och samma åsikt, går till sist under. Radikalfeministerna firar att de äntligen fått tyst på sin främste kritiker, men gräver därmed sin egen grav."
(Ur Stefan Olssons ledare i Norrköpings Tidningar)


Några andra bloggar, som skriver om jämställdhet:
Aktivarium
Toklandet
Ann-Mari´s Blogg
Pelle Billing
Bashflak
Genusdebatten
Daddys

2 kommentarer:

  1. Det finns ett starkt argument för neutralitet - det drar inte in oss i en spiral av allt snävare identitetsdefinitioner där alla måste bevisa sig vara bättre än alla andra för att få del av olika privilegier. Men det finns också problem - all lagstiftning förutsätter en sorts "normalitet", men den passar olika bra till olika människor.

    En så enkel sak som att kvinnor föder barn. Det är en sorts handikapp - de tvingas vara borta ett tag från jobbet och halkar därför efter i konkurrensen om bättre betalda jobb. Bör de kompenseras för detta? Hur?

    Eller för att ta en annan mänsklig olikhet - utlandsfödda har sämre tillgång till nätverk med kontroll över privilegierade vattenhål än inlandsfödda. Bör de kompenseras för detta? Hur?

    Det finns inga självklara svar. Och det vore bra med en insikt i att det inte finns några självklara svar.

    SvaraRadera
  2. Jan Wiklund:
    Det är bra med frågeställningar, som gör att man stannar upp och funderar lite och inte bara rusar vidare.

    SvaraRadera

Kommentera gärna, men använd någon form av namn, eftersom det är svårt att svara anonyma.